Butikslokalen, detta är alltså den större av dem, var det första vi tog oss an när vi hade fått nycklarna till huset.
Så här såg det ut i mäklarannonsen:
Kanske inte direkt en "vill ha"-upplevelse...?
Niklas var med och höll i kofoten den där första, entusiastiska kvällen. Takets gallerverk med fyrkantiga lampor á lá 70-tal åkte ned med en väldig fart! Som tur var hade Seth´s Radio & TV tänkt till när de monterade eländet, taket var i stort sett orört där under. Ja, förutom att det var målat i svart, då...
De följande veckorna blev slitsamma för mig och min underbara, hjälpsamma kompis Marie. Med hjälp av Maries ångrengörare, det är som en liten dammsugare med munstycke fast den sprutar het ånga, gick vi lös på den vävtapetsklädda väggen.
Vi jobbade oss tålmodigt runt rummet. Först sprayade vi en lösning av vatten och diskmedel på vävtapeten, lät det sjunka in en stund och så på med ångan. Bit för bit, med hjälp av en spackelspade, fick vi loss tapeten. Det är en stor lokal med högt i tak och det var ett tröstlöst jobb eftersom en hel del puts lossnade och följde med ned på golvet. Vi insåg att det skulle krävas enormt mycket reparationsarbete efteråt.
Och en hel hög med gråsuggor fick också sätta livet till (ånga är tyvärr varmt!)
Det mesta var lätt fuktskadat och muggigt. Här ser vi
skyltfönstrets nedre foder:
Bredvid det ena skyltfönstret hittade vi en gammal fuktskada bakom tapeten. Där har det sannolikt läckt in vatten en gång i tiden så en mindre bit av timret ovanför stensockeln var alldeles murket. Dock torrt och bra så vi bestämde oss för att avvakta med större åtgärder tills skyltfönstret skall bytas ut så småningom. Vi rensade bort det som var dåligt och fyllde igen hålet med oorganiskt material (fogskum!) och putsade över skadan med kalkbruk.
TILL SLUT... hade vi äntligen fått ned tapeteländet! Dags att spackla, slipa och spackla igen... Jag åkte och köpte mig en "giraff", en väggslipmaskin med långt skaft, på Jula. Den har jag haft STOR nytta av!
I den bakre väggen längst bort i lokalen, den gamla ytterväggen innan ombyggnaden på 40-talet, hittade vi ett igensatt fönster.
Vi blev riktigt nöjda med det fyndet eftersom vi har grunnat på hur (och var) vi lämpligast skall kunna ta upp en dörröppning mot grovkällaren bakom. Något vi absolut måste göra eftersom våningens enda toalett finns där. Än så länge icke fungerande, men ändå!
Fönstret var igensatt med kraftiga plankor, som sedan armerats med ståltråd och vass. Timret under fönstret är lerklinat precis som allt annat timmer i huset, med vass ovanpå och därefter puts.
Många idag tycker att de här gamla materialen är "läskiga" men tvärtom, de är oerhört funktionella och bra för inomhusklimatet. Leran isolerar bra och har en förmåga att lagra värme vilket gör att det blir varmt inomhus på vintern och svalt på sommaren. Vassen luftar och isolerar. Alla rätt, liksom...:)
Den bakre väggen var tapetserad en gång i tiden, med denna vackra tapet:
Den finns fortfarande kvar under senare lager av puts och färg.
Puts målad i en ockrakulör ovanpå tapeten, och sedan ett lager till, målad med en blank, ljusgrön färg.
Så var det dags för: TA-DAAA: Mattstrippern med förare (jag)! Jag hyrde maskinen på Tidermans i Kungsbacka, och på två dagar hade jag hyvlat bort varenda plastmatta från bottenvåningens betonggolv. Riktigt kul!😃
Efter ett par veckor började det mesta av limmet torka och lossna från golvet i jättestora flagor. Jag kröp runt med bredspackel och försökte få bort så mycket som möjligt. Sedan slipade jag golvet lätt med väggslipen/"Giraffen".
När vi drog ned vävtapeten så följde ju putsen med som jag nämnde tidigare. Så hål i väggarna blev det, stooora hål! De största lagades med kalkbruk i omgångar eftersom man inte får lägga på för tjockt. Detta till exempel, kallade vi för "Afrika":
Så var det äntligen dags att sätta lite färg på väggarna! Jag valde ut en färg som skulle påminna om gammalt omslagspapper, efter sovrumstapeten i vårt nuvarande hus. Här har jag testat med en provburk:
Rätt så OK, jag kände att lite färg var rätt för att få bort källarkänslan.
...MEN sedan när jag beställde en tiolitershink så fick jag fel nyans! Jag måste ha snurrat om siffrorna i NCS-koden eller något, jag vet faktiskt inte. Så det blev... äääh... aprikos? Fast inte riktigt, mer åt pappershållet ändå...
För golvläggningen tog vi in hjälp några timmar. Här har de börjat med klinkersläggning i ett hörn, vilken känsla!
Golvet är köpt på Biltema, det är garageklinkers och helt genomfärgat för att tåla hårt slitage. Dessutom den absolut billigaste lösningen eftersom vi behövde rätt så många kvadratmeter.
En industridammsugare köpte jag på Blocket samtidigt som vi började renovera, ett måste i byggkaoset!
Här börjar vi se resultat!
När man ser de här bilderna så känner man att det finns det hopp...
(Min skugga på golvet...)
Till vänster dörren mot pentryt, ett pyttelitet rum mellan de båda lokalerna. Till höger den gamla entren som skall bli provhytt så småningom.
Den här väggen är av lite nyare datum men behöver lite gammaldags känsla för att passa in. Den skall få lister och dörrfoder så snart jag är redo att ta mig an sågen...
En dörröppning blev det också till slut! Vi tog hjälp av en snickare trots att min pappa hävdade att man kunde använda motorsågen. Vi fegade ur, helt enkelt, och ringde till Seniorpoolen...
Dörren köpte vi sedan på Återbruket, ett tungt schabrak i ek, riktigt pampig (bild kommer så småningom!) Hinkarna på golvet behövdes för att frakta ut allt bruk och annat material från väggen.
Så var det dags att få butiksdisken på plats. Tanken var att vi skulle öppna innan jul men på grund av mina arbetstider så blev det ju tyvärr inte så.
Butikens fortsatta öde är fortfarande väldigt oklart. Men den var drivkraften bakom renoveringen! Nu har vi en stor, ljus och väldigt fräsch lokal jämfört med hur den såg ut tidigare, och oavsett om det blir butik eller inte framöver så är det ändå värt mycket. Vi är så glada över att vi hittade motivationen att slutföra delprojektet.
Mitt fina kakelugnsskåp hittade sin plats här eftersom det är för högt för att passa in någon annanstans i huset.
