Så här såg det ut i mäklarannonsen:
...och här är rummet tomt. Ljuset här inne är underbart.
Det bryts vackert genom de två gamla fönstren, och när kvällen kommer så ser det ut så här:
Kvällssolen målar konstverk på väggarna:
Jag började med att riva ut ett par lager plastmattor, ned till den färgfläckiga linoleummattan.
Den önskade väggfärgen var rosa (surprise?), så jag valde den ljusaste nyans jag kunde komma undan med, lite som smält jordgubbsglass.
Inte heller här river jag bort masoniten, utan nöjer mig med att laga, spackla och måla.
Sedan fortsatte jag med golvet! Nu åkte både linoleum och masonit, ända ned till de breda underplanken.
Dessa var i betydligt bättre skick än i rummet intill, storungens rum. Det tog mig flera dagar att dra bort de hundratals nubb som masoniten spikats fast med. Sände en tanke till den som en gång slagit i alla dessa nubb... Sorry!
Jag ville ge golvet en chans att förbli trärent, eftersom det var nästan helt fritt från färgfläckar och andra skador. Jag slipade lätt med slipmusen och försökte få bort de värsta träflisorna. Under elementet hittade jag en gammal fuktskada, så där fick jag slipa extra noga för att få plankorna hyfsat jämna.
Sådär, ja! dags att ta fram skurhinken!
Jag höll på en hel dag och skrubbade så noga jag kunde med kallt vatten och Gysinges linoljesåpa. Doftar gott, blir rent och känns bra i hela kroppen! Behövde inte träna mer den dagen...
Inne vid väggen hittade jag rester av gamla tidningar som klistrats fast. Jag förevigade dem innan jag skrubbade bort dem. Fick tyvärr inte fram något årtal.
Åh, vilken känsla! Jag tappade räkningen på alla hinkar med smutsvatten som åkte ut i avloppet under skurardagen...
In med några små barnmöbler, mest för nöjes skull.
...för jobbet var inte riktigt klart. Golvvspringorna. Man skulle kunna odla någonting i dem. Suck...
Det tog flera dagar. Jag låg på knä i obekväm ställning och skrapade upp gammal smuts som förvandlats till jord. Till detta använde jag kniv, en liten skruvmejsel, en stor spik och diverse andra redskap. Ändå var det jättesvårt att få upp allt "bôs", som vi säger här i Götet. När smutslagren var borta kändes golvspringorna plötsligt enorma. Och man fick fortfarande stickor i fötterna här och var.
...så det fick bli en slipning även här! Lite synd var det ändå, men beslutet var fattat.
In action!
Och visst blev det fint. Återstod "bara" att fylla golvspringorna med fog och sedan måla, måla, måla...





