Sovrummet

Sovrummet, längs bort i huset. Bilden är från mäklarannonsen:

Enligt uppgift inte allt för flitigt använt. Elementet verkar inte ha fungerat särskilt bra. Allt var ganska blekt, kallt och lite nedgånget. Hurv!

Notera den charmiga dörren (not!) mot vardagsrummet/biblioteket...

Dörröppning till vänster: mot en liten klädkammare. Dörren till höger: mot den läskiga lilla duschutrymmet som vi kommer att riva ut.

En gång i tiden var detta ett turkost rum, min favoritfärg. Först funderade jag på att ta upp det temat igen, men det var bara en tanke.

Jag rev ned treetex-skivorna i taket tillsammans med lister och det mesta av kuloledningarna, och stötte på ett lager målad spännpapp.

Den får sitta kvar så länge, så att vi slipper få kutterspån på oss. Det rasar ned mellan råsponten annars.

Det var många lager mattor i sovrummet. En modernare plastmatta. En lite tjockare mörkbeige, kan ha varit linoleum. Under den en parkettmönstrad linoleummatta. Hade nog behållit den, OM den varit i gott skick, men nej.

Underst, spikad direkt mot trägolvet, en brunmålad linoleummatta med ett intressant förflutet.

Mattan har nämligen varit målad i alldeles hejdlösa blommönster!

För här och var, vid dörröppningarna, har man sparat små fyrkanter av den blommiga mattan, som antagligen skall likna dörrmattor. Läckert! Så synd att även denna matta var sprucken och ful och omöjlig att spara. Jag gillar doften av linoleum, det luktar trygg skolsal...:)

Mattan i sin helhet: ingen vacker syn...

Inne i den s.k. "äckelduschen" gjorde vi också intressanta fynd när vi rev väggen: en tidtabell från Anten-Gräfsnäs järnväg, från 1875. 1875!!! Huset är ju från 1911? Hmmm...

Väggen till klädkammaren revs ned. Vi kommer att ha en klädkammare här, men vi offrar en bit av sovrummet och bygger en en lite större. Ytterdörren är ett trätoämne - jag vill behålla, sambon vill sätta igen...

Golvlist. Enkel handhyvlad profil och rester av linoljefärg i grönumbra. Vad jag önskar att originalfärgerna varit kvar! Nu blir det till att ta bort all färg med varmluftspistol och måla om - med linoljefärg. Sannolikt med grönumbra, dessutom. Ja, suck...

Väggen mot vardagsrummet/biblioteket befriades från diverse gips, skivor och spillvirke samt gammal kalkputs som inte håller ihop längre. Skall man göra det "by the book" så blandar man till ny kalkputs på gammalt vis, men tiden och orken räcker inte just nu. Väggen måste dessutom rätas upp, för den lutar alldeles väldigt. Vi gör det med kilar, och sätter sedan på råspont. Det blir stadigt och bra och RAKT! Timmerväggen är lappad och lagad under årens lopp, med djupa yxhugg på diagonalen som man gjorde för att putsen skulle fästa.

Till vår stora lycka hittade vi en dörröppning, nästan precis där vi ville ha en! Då gör vi slag i saken och bygger igen den fula dörren längst bort mot fönstret, så blir det lättare att möblera sedan.

Här ser det ut att ha varit en dörröppning! Om det stämmer så har den varit riktigt låg, runt 1.70. Ett mysterium. Så låga dörrar var väl inte standard ens på 1800-talet?

(Sambon river kalkputs! Notera den läckra revan fram på tröjan, grrr... HAHA!)

Efter en hel del underarbete: golvslipning, utdragning av hundratals små nubb, bortforsling av MÅNGA lager masonit-, plast- och linoleummatta mm, så var det äntligen dags att måla det fina plankgolvet med en egenblandad ljusgrå linoljekulör.